sailormoonstars

vi har verkligen varit samst pa blogga. thats for sure. sanningen ar att vi helt enkelt har haft pa tok for kul for att ens komma ihag att internet existerar. idag har vi varit i vang vieng i sju dagar. en javla vecka. vi tankte bara stanna nagon natt men blev kvar har. det ar paradiset. men att ha roligt KOSTAR. betalningen sker via smarta och skador. sofia har ett varigt kottsar mitt under foten och har haft problem att ga. jag har det sjukaste saret pa min rov. det ser ut som ett monster har rivit mig med tre langa vassa naglar over vanster skinka. det ar djupt och varigt. kommer fa de fulaste arren. stina ar nagorlunda hel pa utsidan men har typ halsfluss. for ovrigt later hon konstant som "man lat dagen efter studenten". eller nej foresten, det gor vi nog alla. chaaaarmigt va? juste, glomde saga att det ar vart smartan! bilder kommmer snart.

xoxoxoxo

HAPPP. da var vi framme i vietnams huvudstad, hanoi och varat sista stopp i vietnam. efter 15 dagars backpackande, har betat av ca 2000km med hjalp av diverse SLEEPING BUSES - en upplevelse i sig. det ar sadana ganger man onskar att man var ca 160 cm lang, som stina och sofia, och som typ ar den normala kvinnolangden i sydostra asien.... eftersom alla sangar ar anbassade darefter. jag med mina 176 cm klarar mig hyffsat, men brukar anda oftast masta vika benen pa ett plagsamt konstig position for att fa plats. men sant ar livet!!!
var alskade gemensamma favorit i vietnam - ar Nah Trang. den lilla vackra staden, belagen alldeles intill stranden, paminde mig lite om mitt alskade byron bay i australien. lite nostalgikanslor dar.  
under vara stopp har vi hunnit prova diverse inhemska lokala olsorter, helkropps spa, overvagt brasilian wax, tandblekning, pedikyr, manikyr osv. allt till fantastikst löjligt billiga priser. vi har vandrat timmar i regn, blivit sjuka hela bunten, atit fantastisk mat, gatt los hos billiga trevliga sma sommerskor och fatt vackra klanningar.
aterigen - trafiken i vietnam ar ett KAOS med ett konstant tutande och oljud vilket tillslut ledde till att sofia fick ett vredesutbrott och ville GE IGEN pa vietnam. detta gjorde hon genom att ga in till en musikaffar och inhandla ett rott skinande munspel for 15 kr. sa nu maste jag och stina sta ut med hennes fantastiskt fina toner dygnet runt. men jag an sa lange ar jag smatt imponerad, vi har massvis med dagar kvar, forhoppningsvis artar det sig till det battre!
ikvall ska vi aven ge hanoi en chans och se vad en torsdagkvall har att erbjuda

smell ya later

efter att ha varit vakna i jag vet inte hur manga timmar pa hong kongs flygplats landade vi igar morse i ho chi minh city i sodra vietnam. det ar +32 grader varmt men nastan ingen sol. vi ar fortfarande likbleka allihop och folk tittar, eller snarare glor, pa oss som om vi vore nagra konstiga utomjordingar. vi sticker ut ur mangden. jag upplever ho chi minh city som en av de mest folktata storstaden jag nagonsin besokt. det ar manniskor overallt och framforallt vespor. varsta, farligaste och mest okontrollerbara trafiken jag varit med om. pa gatorna hanger vietnamieser i alla aldrar, utanfor sma "hemmagjorda" mini cafeer overallt dar dom sitter och samtalar, chillar, tar en ol och umgas. lokalbefolkningen ar fruktansvart trevliga och nyfikna pa oss. deras sprak later ungefar som "dongi dong kong pong dong dooong" hehe. sjukt kul faktiskt. trots att i stort sett INGEN pratar engelska (maste till det tillagga att inte en javla skylt ar pa engelska heller) sa vill dom alla valdigt garna att vi ska sitta ner och "prata" med dom. kommunikationen bestar saledes mest kroppssprak, leenden och skalande. fruktansvart trevliga manniskor. jag maste erkanna att jag redan ar lite smatt foralskad i staden.
igar nar vi kom hit pa formiddagen var vi halft levande. ackliga (nar duschade jag senast??), trotta, bleka och halvsjuka. men vi bestamde oss for att inte sova. vi fick i oss lite naring. bestallde in kaffe. snackade om livet och framtiden i nagon timme. madde battre - bestallde sakert minst 4 cocktails var - mar plotsligt mycket battre! blir kvar pa samma bar i ytterligare en massa timmar. strosar omkring pa de overbefolkade gatorna. bestammer oss for att ata vietnamiesisk mat. sofia overtalar mig att prova sniglar. SNIGLAR. vilket otroligt nog var jatte gott. Krabba, friterad tofu...eller var det fisk? blackfisk som ser ut som torkade kondomer. traffar tva skona dudes fran New York och Florida. Tillsammans med vara nyfunna vanner blir det ytterligare en massa ol och cocktails pa the GO GO GO...
Vi har ett pressat tidsschema och maste vara i Hanoi den 30e. Nu ska vi besoka krigsmuseumet och vara turister... vi maste tyvarr lamna ho chi minh city redan imorgon. kanns lite trakigt. men jag saknar solen och havet. nar fan far vi sola och bada?

okeeej, hur ska jag kunna förklara den sjukaste natten i våra liv????
förfest på hostelrummet med kinesisk sprit 10kr
posing, pin up dresses, geisha, smink, peruker i alla färger
inser att klockan är 1 och att vi kanske bord ebörja bege oss. taxi till the central. försöker förvirrat ta oss in på alla möjliga nattklubbar men blir nekade för att vi inte har något id någn av oss och kanske lite för att vi ser ut som vi gör heheh. in på en liten trång bar och absolut hetsdans med söta små kinespojkar och två helt loovely tjejer fårn melbourne. sofia bjuder på drinkar till höger och vänster. efter nån timme ger vi upp, vandrar gatan upp och hamnar på en helt sjuk irländsk pub. stämningen kan inte ha varit bättre. sofia väljer pojkar, stina sympatiserar med en 38årig grek som måste ut i krig, jag träffar en random snubbe och - fråga mig inte varför - byter outfit med honom. så jag går omkring i kostym och han tar på sig min peruk och geisha klänning. en annan snubbe friar till stina. sofia vet inte vad hon gjorde vid dne här tiden men hennes peruk rykte och sofia blev riktigt aggresiv och ville fightas ,med alla - till exempel mig hehe. sen blir kvällen och minnena lite mer suddiga och diffusa. vi skiljs åt - alla far nånstans men ingen har den blekaste aning om var i hongkong vi hamnar. så hur som helst - timmar senare kommer jag tillbaka till vårt hostel, typ 9 på morgonen. har ingen nyckel och vårt rum är låst. börjar gråta, eller nej STORBÖLA snarare. gråter så att jag inte kan andas för att jag - återigen fråga mig inte varför - tror att stina är DÖD. 1+1 var fanimig inte 2 för mig. (helt ovetandes har stina egentligen däckat inne på rummet och låst från insidan och hör inte att jag skriker och bankar på och gråter för att hon är död). de stackars kinesiska tanterna som jobbar på hostlet vet inte vad dom ska göra med mig. ger mig en filt och jag somnar en stund i receptionen. vaknar igen och har om möjligt ännu mer panik. så vad gör jag? JOO, jag ringer polisen i hongkong och ber dom hitta stina åt mig. haha dom ställer en massa svåra frågor som när jag såg henne sist, vart vi varit - blir väldigt svårt att svara när jag inte har den blekaste aning. till slut frågar dom var jag befinner mig, jag förklarar och efter ett tag kommer ca 10 st söta korta poliser kommer. dom börjar med att föröska få mig att andas och sedan bankar dom på vår dörr trots att jag skriker att hon inte är där... till slut öppnar stina dörren och blir nådigt förvånad över att se en helt förtvivlad kerstin och 10 poliser. poliserna flinar som tur var och är snälla. stina var inte död och jag var överlycklig!!
herråå